Bästis

Om ett tag kommer min bästis H till casa Mrs Data. Vi har varit in till stora staden idag och fikat och shoppat. Jag har hittat minst en sak med vampyrtema som fick följa med hem. Hon var tvungen att åka hem och fixa lite käk till sin familj. Sen kommer hon hit med chipspåsen och läsken (chokladpralinerna köpte vi på stan) så att vi kan titta på "Twilight". Hon har nämligen inte sett den än (!) och det måste hon ju göra eftersom hon och jag ska se "New moon" om två veckor. Det är härligt med bästisar!

PS. Jo - jag missar premiären av "New moon" på grund av en familjemiddag hos älskade makens föräldrar samma kväll. De skulle visst sluta älska mig om jag inte dök upp, och så kan vi ju inte ha det... ;)

Dracula

Känner att det är läge att fälla en liten kommentar om Dracula nu, efter alla Twilight och True Blood-inlägg. Passar extra bra eftersom jag precis har läst Bram Stokers roman "Dracula" och igår roade mig med att titta på just "Bram Stoker's Dracula" för att kunna göra en liten jämförelse.


Och jag har så mycket att invända mot när det gäller denna filmatisering. Filmen är tokbra i sin genre, men man kan inte döpa en film till "Bram Stoker's Draula" och sen ändra om i den. Jag tycker faktiskt inte det. Om man i filmens titel lägger in författarens namn så ska man baske mig göra en korrekt adaption av romanen i fråga. Hade Francis Ford Coppola gjort det så hade han

1. inte döpt om vissa karaktärer
2. inte gett Dracula så stort utrymme
3. helt slopat kärlekshistorien mellan Dracula och Mina
4. inte gett Renfield en bakgrundshistoria, med mera

I romanen nämns Dracula bara genom dagboksanteckningar (hela romanen är uppbyggd så) och han kommer aldrig till tals själv. Han är ett monster - blodtörstig, och galen. Han ger sig på Mina för att jävlas, inte för att hon är en reinkarnation av hans döda hustru. Och Mina - inte sjutton tycker hon att Dracula är tilltalande. I filmen försöker hon hjälpa honom att komma undan, i romanen hjälper hon till att förgöra honom.

Sen tycker jag faktiskt att filmen är bättre än romanen... Jag vill att mina vampyrer ska ha lite själ och hjärta. Känslor. I romanen har han det inte, i filmen får han det. Däremot i Dacre Stoker och Ian Holts officiella uppföljare "Dracula the un-dead" så får man en annan bild av Dracula, mycket färgad av denna film tror jag. Så tyckte jag den romanen var bättre än originalet också.

Och så en liten rättelse av mitt långa inlägg om vampyrer. Dracula kan visst vara ute i dagsljus, men han är försvagad och kan inte kontrollera vädret och djuren, inte förvandla sig, som han kan på natten.

Angånde badkar och spindlar

Nu när jag har skrivit om badkar och lotsat er vidare till Ketchupmammans spindelskola, känner jag att det är dags att berätta min egen nära-döden-upplevelse med en spindel i huvudrollen (förutom jag själv då).

Som sagt har vi inget badkar i vårt hus. Jag brukar därför passa på att lägga mig i blöt när jag är hos mina föräldrar och hälsar på. Jag älskar att bada liksom, så att brorsan med fru var där hindrade inte mig denna höstdag för några år sedan. Jag skulle bada! Sagt och gjort - jag gick in i badrummet och började skölja ur karet, och eftersom min ömma moder hade duschat av blommor i det så var det ett digert jobb.
Mitt i detta skrubbande känner jag hur jag drar av en spindeltråd. De vidriga djuren lägger nämligen ut trådar som sitter kvar i kroppen så att de kan känna om de "får napp". Att känna att man drar av en tråd brukar inte betyda mer än att det kommer en liten fånig rackare som till och med lilla jag vågar skölja bort, men... Den här dagen var det inte någon liten fånig rackare som kom krypande upp på väggen bakom badkaret, utan en GIGANT. Kroppen var stor som en femkrona - och sen har de åtta ben också. Och ett huvud. Jag skrek. Högt. Och slängde ifrån mig duschmunstycket i badkaret och sprang ut ur badrummet. Där möter jag brorsan som kommer rusande i tron att jag allra minst hade ramlat och brutit benet eller något, av mitt vrål att döma. Med darrande röst berättade jag för honom om spindeln, och han är en riktig hårding så han gick in i badrummet för att befria omvärlden från monstret.
"Åh fy fan!" 2 sekunder senare var han ute ur badrummet igen, lite blekare om nosen än vad han var innan han gick in. Min store, tuffe bror blev rädd för den!
"Vilken banankartong fick ni hem den där i?" frågade han min fader som kommit för att se vad all uppståndelse berodde på.
"Är det Kalle?" undrar min fader. "Han bodde i duschrummet förut, men jag har inte sett honom på ett par dagar."

Men hallå! Frivilligt dela hem med en spindel stor som en grand danois? Och ge den ett namn? Sjuka människor.

Det slutade med att min ömma moder tog Kalle/spindeläcklet i HANDEN och bar ut honom. Jepp, hon lät den leva....

Och jag tittar alltid efter mycket noga innan jag badar hos föräldrarna numera. Slappnar av gör jag inte så värst.

Spindelfobi

Ketchupmamman har återigen träffat huvudet på spiken. Spindlar är onda varelser...

Badkar

Man kan ju inte vara på topp jämnt, men nu börjar det bli tråkigt. Jag fryser! Hela tiden! Aldrig har jag väl saknat ett badkar så mycket som jag gör just nu. Ack - att få sjunka ner i ett varmt bad med någon väldoftande olja i. Känna värmen återvända in i kalla fötter och kall näsa. Lyssna på lite trevlig musik i bakgrunden. Kanske läppja på ett glas vin? Annars dricker jag gärna te i badet - gillar värme som sagt.

Men - någonstans på vägen gjorde vi fel, älskade maken och jag. För trots att jag ÄLSKAR att bada så köpte vi ett hus utan badkar! Meningen var att vi skulle renovera badrummet och installera ett, men åren har gått och det har hamnat allt längre ner på prioriteringslistan. Just nu är prio ett inredningsmässigt att fixa i ordning det som ska bli min yogastudio (ska jag blogga mer om senare - jag lovar). Sen ser ju köket risigt ut också... Fast just idag känner jag som sagt att det är viktigare med badkar än med ny spiskåpa.

A girl can dream...

Mrs Data tycker inte om...

Nu är det inte långt kvar till premiären av "New moon", del 2 i Twilight-sagan. Och eftersom jag är besatt har jag redan införskaffat soundtracket...

På spår 4 hittar vi "Possibility" med Lykke Li, den svenska tjejen, och jag har nu för första gången lyssnat på en hel låt med henne. Usch. Nä. Fy. Varför är det sådan inflation i unga tjejer som sjunger oartikulerat med bebisröst? Det låter sockersliskigt - som om hon sjöng med sockervadd i munnen eller nåt. (Och nej, jag gillar inte Lisa Ekdal heller.) Nästan så man längtar efter de där som sjunger falskt med flit. Som Cranberries-vad-hon-nu-heter eller Alanis Morisette. Och vissa som känner mig vet vad jag tycker om den typen av "sångteknik". Något om en skadskjuten svan har jag för mig. Stämmer det M?

Nej - Mrs Data tycker inte om. Tacka vet jag lite tunga synthar. Tur för mig att Kents nya kommer snart. Sen verkar Di Levas coverplatta som kommer i slutet av november lovande.

PS. Det mesta andra på soundtracket tycker jag är riktigt bra. Bara en bebisröst-varning till, men hon artikulerar i varje fall...

Chelseagryta

Eller "Tjällsegryta" som jag var övertygad om att det stavades när jag var yngre. Världens godaste köttgryta, som min ömma moder alltid har lagat, och som jag nu lagar till min egen familj. Ett recept jag var tvungen att få när jag flyttade hemifrån. Ska serveras med ris - det blir aldrig lika gott med potatis.


1 ½ kilo grytkött av nöt, gärna med ben
curry efter smak (i mitt recept står det 2 tsk, men så lite använder aldrig jag...)
smör
1 stor gul lök
2 morötter
1 äpple
1 burk hela tomater (400 gram)
1 tsk salt
1 krm kryddpeppar
1 msk soja
1 msk vinäger
1 vitlöksklyfta

Skär köttet i grytbitar. Hacka lök, morot och äpple.
Fräs curry i smör och bryn köttet i detta i omgångar. Lägg över köttet i en gryta. Bryn även lök, morot och äpple i currysmör och lägg i grytan.
Häll på tomat, soja, vinäger, pressad vitlök, salt och kryddpeppar. Rör om.
Låt koka under lock, på låg värme, 1 - 2 timmar tills köttet är mört.

Servera med ris och en grönsallad. (I receptet står det att man ska strö över hackad persilja innan servering, men det har jag aldrig gjort.)

Smaklig måltid!